På pricken

Så här skriver Malin Wollin i sin blogg och jag kan inte annat än att instämma.

Den där känslan när man inte vågar släcka lampan och somna för NU vaknar han.
Nu.
Nu.
Nu.
Nu.
Och så ligger man och tittar på honom i två timmar tills han faktiskt gör det. Vaknar. Och då tänker man för sig själv: jag VISSTE det.