Förlossningsberättelse

Fredagen den 7 December

BF+4

Jag hade redan vart ledig ett par veckor från jobbet och Filippa gick 9-15 på förskolan så jag kunde vila. Nu tyckte jag att denna lilla skrutt kunde titta ut så jag åkte till ICA Maxi och köpte 2 st färska ananasar som ska kunna sätta igång det hela. Samtidigt passade jag på att köpa lunch i Thai-vagnen utanför butiken. Wokad kyckling i het basilika. Samma mat som jag åt kvällen innan Filippa föddes.

Väl hemma satte jag i mig både lunchen & en ananas. Inga känningar alls & gick och la oss som vanligt.

Lördagen den 8 December

BF+5

04:30 vaknar jag av att jag behöver gå upp för att kissa som vanligt. När jag lägger mig igen känner jag en liten smärta bak i ryggen & undrar såklart om det va en värk? Kan inte somna & smärtan kommer tillbaka med jämna mellanrum och gör ondare & ondare. Nu är jag övertygad om att det är värkarna och de är ganska intiensiva med 5-6 min mellanrum från början.

05:00 Väcker jag Robin & säger att det hela satt igång och att jag ska ställa mig i duschen en stund för att lindra värkarna.

05:40 Kommer jag ut ur duschen & Robin yrar omkring lite och går ut för att skrapa rutorna på bilen osv.

06:00 Vi ringer till Farmor Agneta i Katrineholm för att se om hon har möjlighet att komma upp för att passa Filippa. Hon bokar genast ett tåg som går vid niotiden. Filippa vaknar så jag hämtar ner henne till soffan där hon får kolla på bompa & äta russin (allt för att hon skulle vara tyst & nöjd). Jag vaknar fram och tillbaka och andas mig igenom värkarna. 4 min mellan värkarna och de blir intensivare hela tiden. Jag ringer till förlossningen för att säga att det är på g & höra hur länge man ska stanna hemma som omföderska. De har inget bra svar utan säger mer kom när du känner för det.

07:00 Vi ringer till grannarna Pär & Therese som passar Filippa tills farmor hunnit komma till Gävle. Förbereder de på att hon snart kommer över & de ordnar även så Agneta kommer från tågstation hem till oss.

08:00 går Robin över med Filippa som får äta frukost hos grannarna. En glad tjej som får leka med Noel vilket kändes skönt så man inte behövde oroa sig för henne med. Vi packar ihop det sista & anländer till förlossningen vid nio tiden. Såklart är man orolig för att det inte ska ha hänt något och att man ska bli hemskickad. Får ligga med CTG-kurvan 30 min innan de kommer in för att kolla. 7 cm öppen. Hallelulja nu blir det bebis. Jag frågar barnmorskan hur länge hon jobbar och om vi hinner få vår bebis innan hon går hem. 16:00 slutade hon och hon trodde nog att vi skulle hinna.

Vi blir visade till ett förlossningsrum och det blir samma som vi hade sist vilket känns kul för vi tyckte det var så himmla mysigt. Jag duschar en snabbis innan jag får på mig den snygga skjortan & nät trosorna. Värkarna är väldigt intensiva nu och med ca: 3 min mellanrum. Jag ber om lustgas som jag inte testade förra gången. Vilken upplevelse. Jag säger i mitt yra tillstånd flera ggr till Robin: Varför tog jag inte det här sist?! Som en rejäl fylla fast väldigt behagligt då man inte tänkte på det onda alls. Får snabbt vrida upp den till högsta effekt och efter ca: 10 värkar är effekten mer eller mindre borta men jag fortsätter klamra mg fast i masken.

11:15 ber jag om en epidural. De förbereder för denna och narkosläkaren kommer 11:35 men då får jag krystvärkar. Han är väldigt trevlig & vill presentera sig och förklara att jag inte hinner få denna bedövning vilket jag redan förstått så det en jag kan säga (skrika) är: DU kan gå nuuuuu! Barnmorskan blir lite stressad: Hon ska ju föda NU!  Under förra förlossningen kände jag aldrig av krystvärkarna pga. Epiduralen utan krystade mer när man kände en lätt värk. Vilken skillnad. När krystvärken satte igång så bara krängde hela kroppen på sängen och det gick inte under några omständigheter att hålla mot detta. Smärtan är så otroligt intensiv att man tror det är omöjligt att överleva . Sen ber barnmorskan mig att endast flåsa igenom en värk och inte trycka på. Lättare sagt än gjort och sen kom huvudet ut.  I de nästkommande värkarna händer inget då bebisen sitter fast med axlarna och jag hör att barnmorskan kallar in fler sköterskor så de är 5 stycken inne. De talar om för mig att bebis måste ut nu för den kan inte sitta fast längre och jag hör även hur någon skriker att barnläkaren måste komma.  Men i värken som kommer då lossnar det och en stor bebis kommer upp på bröstet. Den känslan av lycka går inte att beskriva. Robin talar om att det är en liten pojke.

8 December 11:49 föddes vår lillebror Felix. Mindre än 3 timmar på förlossningen och 15 min krystande. Tur att vi bor nära sjukhuset. 52 cm lång & 4700 g. En stor kille fast ändå så liten & perfekt.

Moderkakan kommer mer eller mindre ut av sig själv & barnmorskan sätter ett litet stygn.

Livmodern vill dock inte sluta blöda så de hänger på magen och trycker och har sig ganska länge och detta gör väldigt ont. Jag får dropp med någon medicin och slutligen efter att ha förlorat mer än 1,5 liter blod slutar det. Just då fattade jag inte hur mkt detta var men så här i efterhand så inser jag att det är väldigt mkt.

Vi får mysa med Felix i lugn & ro innan vägning & mätning. Den berömda fikabrickan kommer in & det är det absolut godaste jag ätit. Vi hinner ringa familj & vänner innan vi blir skjutsade till BB.

Robin åker hem på kvällen för att natta Filippa och sedan sover vi kvar en natt då de ville ha mig under uppsikt efter blodförlusten. Det kändes skönt jag hade som önskemål att stanna iaf 1 natt för att få lite tid med bebisen i lugn  & ro.

Jag är väldigt nöjd med förlossningen och skulle gärna uppleva den om igen. Sen att jag fick för lågt HB-värde pga av blodförlusten & att en bit av moderkakan blev kvar är en annan historia men det löste sig fint det med.

Filippa är en stolt storasyster som tagit väl hand om sin brorsa från start. Det har gått över all förväntan och ingen tvåbarnschock har infunnit sig.  Jag tycker faktiskt inte det är speciellt stor skillnad att ha två jämfört med en.