Förlossningen

Jag ser fram mot förlossningen och längtar efter den. Förra gången var det så perfekt allt tog lagom tid osv. Nu är det orealistiskt att tro att det blir precis samma denna gång men man kan hoppas. Huvudsaken är att det kommer ut en välmående bebis.

Denna gång har vi en liten Filippa att tänka på med. Vem ska passa henne? Pär och Therése har lovat att ställa upp om de är hemma och kan såklart. Men de har två små själva så man vill inte belasta de för länge. Förhoppningen är ju att nån av våra mammor eller från familjerna kan komma upp ganska snabbt men alla jobbar går i skolan så det kan ju bli knivigt. Vi får helt enkelt hålla tummarna att någon kan komma loss med kort varsel. Det skulle kännas väldigt konstigt att sova kvar på BB ned den nya lilla medlemmen och Robin kanske måste åka hem och vara med Fllippa. Det känns som de få timmarna man får på BB är extra värdefulla denna gång.

43 dagar kvar till BF. Herregud det är ju snart?! Vi har inte förberett speciellt mkt denna gång utan jag skjuter upp det mesta tills jag jobbat färdigt och räknar med att ha ett par veckor att pyssla. Får jag gå över tiden så kan ju bebis komma så sent som mitten på December. Det känns skönt om vi kommer till v 38 så får bebis titta ut bör han/hon behagar.

Första advent kommer våra familjer för att fira 2-åringen. Spännande är precis i dagarna för bf. Kanske ska passa på då när barnvakterna är här hela högen :) kan tyckas dumt att planera kalas så nära men jag vill att Filippa ska firas precis på det sätt som vi gjort även om inte syskonet är på g. Skulle inte jag och Robin vara på plats kommer hon ha en hel hög med familj som kommer fira på bästa sätt. Mamma kommer dessutom upp ett par dagar innan så hon kan hjälpa mig att förbereda.

Imorgon ska vi till MVC och träffa barnmorskan. Kolla värden, mäta magen, lyssna på hjärtat och denna gång skriva förlossningsbrev. Det sistnämnda är inget för mig. Man kan inte planera sin förlossning eftersom alla är så olika och jag är mer inne på att ta det som det kommer. Skulle jag vara i sånna smärtor att jag inte kan förmedla vad jag vill litar jag till fullo på att Robin och personalen gör det bästa för mig och pyret. Ska prata med barnmorskan om hut jag ska göra med jobbet. Min plan är att jobba 3 veckor till vilket gick super bra med Filippa då hade jag kunnat jobba hela tiden. Men senaste veckan har det blivit tyngre och framför allt får jag ont i magen är jag rör mig. Ganska jobbigt då jag fat upp och ner frän stolen väldigt många ggr per dag. Väl hemma på kvällen måste jag ligga ner och kan inte göra mkt alls. Jag tänker att det barar att bita ihop och jobba på det är min melodi men måste kolla så det inte för några konsekvenser för då ät det såklart inte värt det. Det tar emot att vara hemma sjuk från jobbet. Jag är en sån person som går dit in i det längsta
och stannar inte hemma för en förkylning eller så. Har vart sjuk 3 ggr sen jag började varav en gång varför att jag trodde jag hade magsjuka men det va pga graviditeten.

Det finns mycket att se fram mot denna höst/vinter. Längtar efter art få sätta upp adventsljusstakar och sänt mys men det är en månad kvar.

Oj vilken uppdatering :) annars mår resten av familjen bara bra och vardagen rullar på. Jag kan känna mig trött på vissa personer som tar mer än de ger. Jag orkar inte anstränga mig för att inte få något tillbaka och är otroligt trött på personer som vände kappan efter vinden gång på gång.


Just glömde nästan att på tisdag ska vi till läkaren med Filippa igen de ville kila lite till. Hon haltar inte lika mkt men det märks då och då. Vore skönt med ett ordentligt svar på vad det beror på.