Är det sant?

Igår klev vi in i vecka 32. Helt otroligt vad fort tiden går. 32 av 40 veckor. Då är det snart dags som Robin så fint utryckte det igår. Det går inte att fatta att vi snart ska ha ett litet knyte som gör vår familj komplett. Så mycket att se fram mot och längta efter. Filippa kommer bli en fantastisk storasyster.

Något vi inte funderat så mycket på är hur vi ska lösa barnvaktandet när det väl är dags. Tessan och Pär tar Filippa med kort varsel men de kan inte passa henne hur länge som helst de har fullt upp med sina kottar. Vi får helt enkelt hålla tummarna att någon i våra familjer kan komma ifrån snabbt.

När jag var gravid med Filippa hade vi satt en gräns att inte börja handla före Oktober mer än vagnen. Det gick bra och sen kunde jag shoppa loss. Idag inser jag att vi inte ens tänkt igenom vad som behöver köpas. Mycket har vi men lite som behövs är: täcke och kudde för vagn/vagga samt två bäddset till detta. Babyolja och lite näsdroppar och en hel del mer små plock.

Jag mår fortfarande bra även om jag inte tar mig fram så snabbt. Cyklar T/r till jobbet så blir ca 7 km om dagen. Ska jobba fem veckor till. Senaste vecka har jag börjat få gå upp för att kissa 1 ggr per natt vilket känns helt okej och det känns att hjärnan fokuserar mer och mer på förlossningen som jag enbart ser fram mot. Börjar bli trängre för pyret där inne och jag kan tydligt känna olika kroppsdelar när den vänder sig och rumlar runt.

Filippa har lite irritation i ögonen fortfarande men inte mer än att hon kan få på dagis. Jag har även samma problem som blir som jobbigast på natten. Filippa haltar även ganska mycket på sitt ena ben men verkar inte ha ont. Konstigt och lite oroande hoppas verkligen det är bättre imorgon.